Då var den första beställningen avklarad.
Känns bra … 😀
… … samtidigt som jag alltid är lika nervös innan jag lämnat över något till kund. Jag är så rädd att de inte ska tycka att det är värt pengarna. Att de ska bli besvikna på något sätt.
Jag har så svårt att värdesätta mig själv och ta betalt för det jag gör.

Jag får resonera med mig själv varje gång, för att stärka mig. Jag har ju faktiskt stamkunder som fortsätter att återkomma.
Antingen vill man ha mina porträtt, eller också inte. Det är ett val som kunden gör, och inte jag. Porträtteringarna är inte mitt levebröd, men något jag vill känna är meningsfullt som hobby, på mer än ett sätt. Om man bara tacksamt bockar och bugar i glädjen över uppskattning och beröm är det lätt att hamna i en sits där man utnyttjas. Och så mycket tid och ork har jag inte att jag vill sälja min fritid alltför billigt.

Ibland önskar jag att jag var lite mer som en man (om jag generaliserar lite), för det här är något som vi kvinnor har mycket svårare för, just detta att sätta ett värde på det vi gör och sedan stå för det … utan dåligt samvete … 😉

35800521-zv0hr
Det senaste blyertsporträttet.