
Jag har avslutat arbetsveckan, och fredagen, med en stund vid ritbordet. Helgerna fram till jul kommer att vara pressade med både beställningar, julstök och julbak …
För stunden är det ett blyertsporträtt på gång …
Jag är väldigt glad att kraven har minskat med åren. Minns hur min mamma stressade inför jul och hur hysteriskt höga hennes krav var. In i minsta skåp och låda skulle det rengöras, väggar och tak tvättas, och golven bonades.
Men så blev känslan kvällen före julafton något alldeles extra, hur jobbigt det än varit med mammas stress.
Sedan mina egna barn var små har vi gjort dagen före julafton till den stora röjar- och pyntardagen. Det var bara för att det inte skulle hinna stökas till igen till julafton. Veckorna före jul viktes till annat styrande, såsom bak och julklappsinköp. Den grundligaste städningen sprider jag över året …
Men vissa saker måste ske till julafton, för att man ska få den där unika julkänslan … Framför allt det som är förknippat med tradition och som gör att barnet man har inom sig får sitt lystmäte …
Så är det bara och så ska det förbli …