Satt uppe igår, med en stark lust att skriva, men visste inte riktigt vad jag skulle skriva om.
Jag hade inte lust att lägga mig och sova (det är så tråkigt att sova). Tycker inte att jag gör annat än arbetar äter och sover, så ibland vill jag hålla kvar livet och medvetandet ett tag. Vid dessa tillfällen blir det i regel rätt så sent, men det struntar jag i.
Jag tog min ordbok – som jag gör ibland – för att se om jag kunde hitta något som kunde få igång mig. Blundade, slog upp en sida på måfå och la pekfingret på … ”sinnrik” …
Okej … Sinnrik! Vad kan man säga om det ordet då?
Definitionen är: fyndig, skarpsinnig, konstfärdig, komplicerad men ändamålsenlig.
Jag smakade på ordet. ”Sinn-rik”. Rik på sinnen. Ett sinne som är rikt.
Av någon anledning så fick det här ordet mig att tänka på en gammal och kär vän. Min kompis Snoobi, som kanske inte har det rikaste sinnet jag vet … men definitivt det starkaste och lyckligaste …
Han har varit min vän sedan tonåren och i mycket stått för glädjen i mitt liv.
När mina barn var små tog jag till Snoobi i det som kallades ”Brev hem”. Varje veckoslut, när de gick i lågstadiet, så hade de en skrivbok med sig hem. Där hade de i brevform skrivit om sin skolvecka och tanken var att vi föräldrar skulle skriva ett svar som följde med tillbaka till skolan. Där lästes en del av föräldrabreven upp i klassen … om det fanns några svar att läsa förstås.
Mina barn fick alltid med sig svar från Snoobi (om de inte hade glömt boken förstås). Han var väldigt nyfiken på allt det som barnen gjorde, och ville helst prova att göra samma saker. Snoobi skrev och jag ritade en bild till orden …
Jag tror att det uppskattades … 🙂
Vi har glidit ifrån varandra, Snoobi och jag. Tråkigt att det ska behöva bli så?
Det är som det brukar med barndomens vänner, lekar och fantasier. De tonar lätt bort i fjärran, och kvar blir bara minnena och saknaden.
Men i går natt kom han mig till mötes igen, min kära gamla Snoobi. Lika glad, och lika stolt över sin kropp. Lika stark i sin självkänsla. Lika positiv och nyfiken. Lika barnsligt enkel i sin visdom. Lika ursprunglig …
Med sin ”sinnrika” förmåga fick han mig att skriva lite, tänka lite, minnas lite, teckna lite, reflektera lite och ”tröttna” lite. Det sista i positiv anda, och precis som sig bör när natten är långt liden.
Tack Snoobi, för att du hälsade på och visade att du fortfarande kan vägleda mig som du gjorde förr …
Lollos Ritrum 