I det här inlägget kommer jag att lägga upp hårt beskurna detaljbilder under pågående arbete med uppföljaren till ”Hälsa för barn” … precis som jag har gjort med alla andra illustrations-projekt.

Galleribilder

Klicka på bilderna för att öppna bildvisningsläget och se hela bilden. ”Esc” för att gå ur visningsläget och komma tillbaka hit.


Tillbakablick och framåtblick!

Jag har varit tveksam till om jag skulle skapa ett inlägg för att följa upp arbetet med den här boken, men det är alldeles för tråkigt att låta bli. Det blir liksom lite ensamt att jobba med ett stort projekt, utan att få dela med sig av det som händer under arbetets gång. En sådan här uppdatering av processen har varit en del i arbetet varje gång, och allra mest en del av glädjen över chanserna jag fått.

Men just den här boken – och föregångaren till den – ger mig många dubbla känslor … där obehag och oro är en del av dem. Det är säkert några som tycker att jag är dumdristig när jag kastar mig in i det en gång till, och det tycker jag själv också emellanåt. Men flera har sagt att de tycker att jag gör rätt, så jag håller fast vid det.
Argumenten för och emot slåss mot varandra, men jag vill inte låta rädslan styra mig.
Glädjen finns naturligtvis också, men denna gång är det av naturliga skäl inte bara glädje. Mediadrevet som visade sig när ”Hälsa för barn” kom ut var minst sagt olustigt.

Det är ju ”bildskapandet” som är mitt arbete i det här sammanhanget, och att i samråd med författaren försöka illustrera den text som skrivits. Texten är helt och hållet författarens verk, och mina illustrationer endast en följd av hur jag tolkat textinnehållet. Att författaren är orädd och villig att debattera för sin åsikt, gör inte mig till medförfattare eller en orädd likasinnad. Jag bara illustrerar hans text.

Jag fick ett val.
Författaren (Stefan Whilde) frågade mig om jag ville vara med på en efterfrågad uppföljare, eller om han skulle söka efter en annan illustratör.
Jag är glad att han frågade, även om det är med blandade känslor som jag har tackat ja till erbjudandet den här gången. Hade inte min make sagt att jag självklart skulle tacka ja, då kanske jag inte gjort det. Med hans stöd vågade jag.

Men det är inte smärtfritt, för det var verkligen en olustig upplevelse med första boken. Det är svårt att INTE BARA se all negativ publicitet. Lätt att glömma att det fanns en stor skara människor som älskade boken, och att det är därför som det blir en uppföljare.

Dessutom är figurerna i ”Hälsa för barn” mina skapelser, och det skulle kännas både fegt och misslyckat att tacka nej till möjligheten att delta i uppföljaren.
Hade jag haft starka personliga åsikter som strider mot det som står i böckerna … då hade jag kanske gjort ett annat val. Men mina åsikter svänger med den som senast sa något som låter förståndigt, trovärdigt och klokt. Det kanske är ett förhållningssätt man får när man bär på okunskap.

ELLER … skulle det kunna vara så att mitt neutrala läger – det som kommer i kläm mellan polerna där man tror sig veta bäst – är det läger som står för det som är närmast sanningen? Kanske det inte finns något helt rätt eller helt fel, som så många verkar tro att det gör?

Oavsett … jag kan bara tycka att det är beklagligt att olika åsiktsläger pratar för sin sak på ett sätt att ingen lyssnar på varandra. När sedan atmosfären i en infekterad debatt börjar drypa av något som närmast liknar hat, då blir det riktigt otäckt … och är för mig främmande och oförståeligt.
Jag har inga egna åsikter som väger över åt något särskilt håll. Jag kan ha funderingar och frågor, men de får sällan något klart och entydigt svar. Det kan istället bli så att jag får för många svar, från alla håll där man tror sig veta vad som är rätt, vilket bara ökar på förvirringen.

När alla argument för och emot låter lika kloka, och jag inte har en möjlighet att välja läger … då känns det svårt att göra förvirring och tvekan till en anledning att välja bort något jag älskar att göra?

Mitt fokus ligger på illustrationerna. Jag är i det här sammanhanget en helt neutral illustratör, vars enda bidrag till boken är bilder som försöker illustrerar texten.
Jag är dessutom glad att få uppdrag över huvud taget, även om jag kanske helst skulle vilja bli sedd i mer positiva ordalag.
Textinnehållet är helt och hållet författarens. Jag har varken kunskap eller åsikt om det som skrivs i böckerna.

Nu får tiden visa vad som händer med den här boken, och jag är beredd på det värsta. Men under resans gång vill jag försöka glädja mig åt möjligheten att få illustrera, leka och fantisera med mina illustrationer.