Lollos Ritrum

I det här inlägget kommer jag att lägga upp hårt beskurna detaljbilder under pågående arbete med uppföljaren till ”Hälsa för barn” … precis som jag har gjort med alla andra illustrations-projekt.

Galleribilder

Klicka på bilderna för att öppna bildvisningsläget och se hela bilden. ”Esc” för att gå ur visningsläget och komma tillbaka hit.

---

Mina tankar kring arbetet med böckerna!

Jag har varit tveksam till om jag skulle skapa ett inlägg för att följa upp arbetet med den här boken, men det är alldeles för tråkigt att låta bli. Det blir liksom lite ensamt att jobba med ett stort projekt, utan att få dela med sig av det som händer under arbetets gång. En sådan här kontinuerlig uppdatering av processen har varit en del i arbetet vid varje pågående projekt jag haft, och en viktig del i glädjen över chanserna jag fått.

Men just den här boken – och föregångaren till den – ger mig många dubbla känslor. Lite rädd är jag, det ska inte förnekas.
När jag fick erbjudandet att göra illustrationerna till en uppföljare blev jag både glad och tveksam, men jag vill inte låta rädslan styra mig.
Glädjen finns naturligtvis, men i glädjen finns smolk som dämpar. Mediadrevet som visade sig när ”Hälsa för barn” kom ut var minst sagt olustigt.

Det är ju ”bildskapandet” som är mitt arbete i det här sammanhanget, och att i samråd med författaren försöka illustrera den text som skrivits. Texten är helt och hållet författarens verk, och mina illustrationer endast en följd av hur jag tolkat textinnehållet. Att författaren är orädd och villig att debattera för sin åsikt gör inte mig till medförfattare eller en orädd likasinnad. Jag bara illustrerar hans text, och har i övrigt inte kunskap nog för att bilda mig en egen uppfattning eller ta ställning om innehållet.

Jag hade självklart kunnat säga nej till uppdraget, med tanke på hur obehagligt jag tyckte att det var förra gången … men inte heller det kändes rätt.
Författaren (Stefan Whilde) frågade mig om jag ville vara med på en efterfrågad uppföljare, eller om han skulle söka efter en annan illustratör.
Jag är glad att han frågade, även om det är med blandade känslor som jag har tackat ja till erbjudandet den här gången. Utan stöd från närstående hade jag kanske inte gjort samma val.

Men det är inte smärtfritt, för det var verkligen en olustig upplevelse med första boken. Det är svårt att INTE BARA se all negativ publicitet. Lätt att glömma att det fanns en stor skara människor som älskade boken, och att det är därför som det blir en uppföljare.

Dessutom är figurerna i ”Hälsa för barn” mina skapelser, och det skulle kännas både fegt och misslyckat att lämna över det arbetet till någon annan.
Hade jag haft starka personliga åsikter som strider mot det som står i böckerna … då hade jag kanske gjort ett annat val. Men jag har inte lyckats nåla fast en åsikt kring det som debatteras. Kloka ord fälls från alla åsiktsläger, och på grund av min egen okunskap kan jag inte välja ståndpunkt.

ELLER … skulle det kunna vara så att mitt neutrala läger – det som kommer i kläm mellan polerna där man tror sig veta bäst – är det läger som står för det som är närmast sanningen? Kanske det inte finns något helt rätt eller helt fel, som så många verkar tro att det gör?

Oavsett … jag kan bara tycka att det är beklagligt att olika grupperingar pratar för sin sak på ett sådant sätt att ingen lyssnar på varandra. När sedan atmosfären i en infekterad debatt börjar drypa av något som närmast liknar hat, då blir det riktigt otäckt … och är för mig främmande och oförståeligt.
Jag har inga egna åsikter som väger över åt något särskilt håll. Jag kan ha funderingar och frågor, men de får sällan något klart och entydigt svar. Det kan istället bli så att jag får för många svar, från alla håll där man tror sig veta vad som är rätt, vilket bara ökar på förvirringen.

När alla argument för och emot låter lika kloka, och jag inte har en möjlighet att välja läger … då känns det svårt att göra förvirring och tvekan till en anledning att välja bort något jag älskar att göra?

Mitt fokus ligger på illustrationerna. Jag är i det här sammanhanget en helt neutral illustratör, vars enda bidrag till boken är bilder som försöker illustrerar en text. Om någon tror att jag valt ståndpunkt genom att tacka ja till uppgiften kan jag meddela att det inte stämmer alls. Om så vore fallet skulle ingen tvekan finnas hos mig, vilket det absolut gör. Det finns några delar i texten som jag har haft problem med, i båda böckerna, men jag vill inte låta det påverka mig i min roll som illustratör. I den stund jag sagt ja till uppgiften har jag ett ansvar att utföra det så opartiskt och professionellt som möjligt.

Jag understryker alltså att textinnehållet helt och hållet är författarens. Jag har varken kunskap eller utpräglade åsikter om det som skrivs i böckerna.

Nu får tiden visa vad som händer med den här boken, och jag är beredd på det värsta. Men under resans gång vill jag försöka glädja mig åt möjligheten att få illustrera, leka och fantisera med mina illustrationer.