Tog en gammal och ofärdig teckning av min mosters hund Roy. Han fanns innan jag föddes och några av mina första år i livet. Tillräckligt länge för att jag ska ha minnen kvar av honom. Misstänker att jag kan vara den enda från min generation som fortfarande har egna minnen av honom, och inte bara vet att han har funnits.

Han var INTE någon barnhund, och ganska besvärlig på många sätt. Jag har blivit biten och släpad i kopplet efter honom 😉
Att jag blev biten är inget att säga om, för jag petade honom i ögat. Jag minns att jag satt i min spjälsäng och sträckte ut handen mellan spjälorna, med sikte mot hundens ansikte … men att jag blev biten har jag fått berättat för mig.
Och att jag blev släpad efter honom i kopplet har jag ett starkt minne av. Min pappa skulle gå med mig och lillebror till parken i Finspång, och vi tog Roy med oss då de var på besök. Min bror satt i vagn och jag gick bredvid. Efter mycket tjat från mitt håll gav sig pappa och lät mig hålla i kopplet. Det var dumt, och det blev inte långvarigt. Roy drog allt vad tygen höll och jag släpades skrikande efter, hukande på fötterna, livrädd för att släppa taget. Pappa fick springa med vagnen för att hinna upp och ta tillbaka kopplet.
Min mamma berättade en del historier om hur de fick kämpa när han t.ex. skulle bada. Det gick inte att bada honom hemma, för då blev hela lägenheten full av vatten. De fick ta honom till ett offentligt hundbadhus som tydligen fanns på den tiden.

Han var en mellanstor till större blandrashund, men jag minns inte vilka raser som ingick. Minns däremot att mamma berättade hur det flera gånger kom fram folk som tyckte att han såg väldigt fin ut, och trodde han var renrasig.
Enligt min mamma kom det en gång fram en man som absolut ville köpa honom … rakt av på plats.

Roy, sommaren 1961.