2013-05-05 / TILL MINNE AV CALLE JONZON

Gammalt blogginlägg - delvis kopierat men också påbättrat.

Jag blev nyss påmind om en Katrineholms-konstnär som jag praktiserade hos under min gymnasietid. Han hette Calle Jonzon, och jag minns min praktik där med stor värme. Calle och jag hade en vecka med härligt umgänge i hans ateljé. Vi ritade och pratade tillsammans, och jag fick följa med på några av hans uppdrag som lärare vid en konstskola i närheten av Katrineholm. Varje förmiddag bjöd han mig på frukost med hans eget hembakade bröd och hans egen saft som vi drack varm. Jag hade aldrig druckit varm saft förut, men ihop med Calle var det jättegott och jag blev helt frälst på det.

Jag fick prova på detaljteckning (nästan som stilleben) och torrnålstryck. Jag blev klar med 2 teckningar och ett tryck under mina dagar tillsammans med Calle. Se bilderna nedan.

Men jag tror att det bästa av allt med mina dagar hos Calle var att jag blev så styrkt av hans trygga och positiva person, och hans uppriktiga beröm över det jag gjorde. Han stöttade mig med både värme och gemenskap, och hela upplevelsen betydde enormt mycket för mitt unga och osäkra jag. Han sa flera gånger att han tyckte att jag skulle läsa på Konstfack.

Jag hittade noteringar om detta i en fickalmanacka från den tiden. Jag gjorde min PRYO-vecka hos Calle 28 jan – 1 feb 1980. YO har jag skrivit i mina noteringar.
*Är osäker på vilken benämning som är mest korrekt vid den tidpunkten. Vi kanske sa YO, för att YrkesOrientering var det väsentliga i sammanhanget, men jag minns det som att det kallades PRYO (Praktisk yrkesorientering) på min tid. Något som senare blev PRAO (Praktisk arbetslivsorientering).

Nedan visar jag vad jag fick med mig hem från Calle …

Mina egna alster:

Blyertsteckning som jag gjorde. Calle ramade in den åt mig. — En lite större blyertsteckning som jag gjorde. Calle ramade in den åt mig. Tyvärr är originalet ganska gulnat efter att den hängt hemma hos en rökare.

Blyertsteckning som jag gjorde under praktiken hos Calle Jonzon. Calle skar till en passepartout till den. — En lite större blyertsteckning som jag gjorde. Calle ramade in den åt mig. Tyvärr är originalet ganska gulnat efter att den hängt hemma hos en rökare.

Gåva från Calle:

Ett torrnålstryck som Calle gjort. Jag fick den i gåva, med skuren passepartout monterad. — Ett mindre torrnålstryck som Calle gjort (1980). Jag fick den i gåva, med skuren passepartout monterad.

Jag sökte på honom och fick nu veta att han gick bort 2008, 92 år gammal. Därför lägger jag in artikeln som jag hittade på Katrineholms kommunsida, bland kända personer i trakten däromkring.

Calle Jonzon_ny2 — Calle Jonzon, från artikeln på Katrineholms kommuns hemsida

Calle Jonzon, färgstark personlighet

Grafikern och idealisten Calle Jonzon avled år 2008, 92 år gammal. Hans namn är välkänt för konstvänner långt utanför Katrineholm. Han var känd även internationellt med utställningar både i Paris och Chicago. Calle föddes på Lövåsen, den numera rivna fattigvårdsanstalten. Dit fick ensamstående mödrar med sina barn komma och Calles mamma Anna var ogift. Det var kanske där som han gjorde sina allra första teckningar.

När han var fyra år kom han och hans mamma till torpstället Skogstorp långt inne i skogen. Förhållandena var primitiva och när Calle började skolan hade han fem kilometer dit. Detta var innan skolskjutsarnas tid, så han fick gå den långa vägen med smörgåsar som matsäck. Snart nog flyttade den lilla familjen tillbaka till Katrineholm, där Calle fick Cyrus Mannervik som lärare. Han upptäckte Calles konstnärliga ådra och vid en skolresa till Visby fick Calle göra en akvarell över staden, medan de övriga eleverna skrev en uppsats. Hans mamma nekade honom att gå i konstskola, det var inget riktigt yrke, ansåg hon.

Calles började istället som springschas på olika ställen, han arbetade också på Birger Anderssons boktryckeri och bokbinderi, där han lärde sig hur man sätter och trycker. På Kullagerfabriken lärde han sig svetsa, men slutade redan efter ett år. Under en period cyklade han runt i landet med skissblock och pennor och var borta i två-tre månader. När han så småningom återvände till Katrineholm arbetade han i Kalle Ivarssons partihandel som handlade med grönsaker, det fanns också ett växthus i Nävertorp. Där lärde han sig hur man odlade och behandlade grönsaker. Därefter fick han arbete på SKF, där han först jobbade som svetsare och senare målare. Båda dessa arbeten skadade hans lungor svårt. Han tillfrisknade så att han kunde arbeta på kontrollen, där han blev kvar tills ett år före sin pensionsålder.

Grafiken höll han på med på fritiden till långt in på kvällarna under de yrkesverksamma åren. Han hann också med att baka franska åt sin dåvarande fru Runa, som drev AIK:s kaffestuga. Han gifte senare om sig med Maia, han har två döttrar. I hemmet fanns vacker konst på väggarna och odlingarna kring altanen frodades genom Calles och Maias omvårdnad. Många av Calles grafiska blad har motiv från naturen, det enkla var det vackra ansåg han. Han var också en idealist av stora mått, som stödde det han tyckte var viktigt. Föreningen Vråfolket har fått hans motiv över stenåldershyddorna, som sedan har mångfaldigats. Till UNICEF, FN:s barnfond, skänkte han tio motiv att användas som underlag till kort. Pengarna som kom in för korten gick till hjälp åt nödlidande barn.

Till sin läggning var Calle enkel, glad och förnöjsam, men också mycket nyfiken. Han gjorde många resor, bl.a. till Kina, Israel och Grekland. Han fick ett stipendium till San Michele på Capri, en plats som han omtalade som ett paradis på jorden. Han var produktiv som konstnär nästan ända till sin död.

Till kommunarkivet har Calles döttrar donerat två av hans klippböcker, som också innehåller några mindre konstkort, inbjudningar med mera. Trots att materialet inte är så stort, innehåller det mycket av intresse för forskare.

/Inlägg från Katrineholms kommun