Lollos Ritrum

Fotoretusch

Den 18 januari 1982, 19 år gammal, började jag som Retuschörselev på Norrköpings Förstoringsateljé (NFA). Det var inte mitt första jobb, men definitivt mitt första riktiga yrke.
Min 17 år äldre halvsyster jobbade redan där som Retuschör, så därför kunde jag få in en fot.
NFA var efterföljaren till en ateljé som startade 1903, Bernhard Hedlunds Förstoringsatelier. Min halvsyster var en av dem som började på Bernhard Hedlunds tid.

Under 80-talet rasade efterfrågan snabbt i takt med att den nya tekniken kom. När jag började så var vi ca 20 anställda, varav 13 st var retuschörer. Men efter 2 konkurser och ytterligare en ny ägare från Stockholm, så slutade det med att Fotoateljén i Gamla Linköping anställde 2 kopister och 2 retuschörer, som fick hålla till i en källarlokal här i Norrköping. Min halvsyster var en av dem som anställdes som retuschör.

I mellanperioderna så jobbade jag på mönsterkortfabriken här i stan. 1990 blev jag erbjuden att komma tillbaka som retuschör när min halvsyster sa upp sig. Och under hela 90-talet klarade vi av att hålla oss sysselsatta på vårt svartvita laboratorium, som bar namnet Retuschateljén. Under de 10 åren så lärde jag även upp mig till kopist och reprofotograf. Lagom till millennieskiftet sökte jag mig för första gången frivilligt därifrån. Jag gick tillbaka till fabriken för att slippa vara med om ytterligare en konkurs… (Fast jag hoppade i galen tunna där, för alla vet väl vad som hände med IT-branschen i början av 2000-talet. Det var ju då bl.a. som nästan hela Ericssonkoncernen försvann utomlands.)

Här kommer en liten serie av bilder som visar lite vilka olika typer av jobb vi gjorde, rent hantverksmässigt, med Airbrush, färg, penna, pensel och kniv…mm.

OBS! Klicka på bilderna för att se dem större …

Svårt skadade bilder

En svår balansgång mellan kvantitet och kvalitet. Arbetet fick ju inte ta alltför lång tid och man fick gissa och hitta på en hel del.

Ihopkopieringar

Hatten på och hatten av

Ny bakgrund eller nya kläder

Att göra ny bakgrund var väldigt vanligt. Vi benämnde det som ”avtäckning”. Från början fanns det en särskild yrkesroll för detta och de kallades ”avtäckare”. Då målade man med färg direkt på originalen, och fick sitta med förstoringslampor om originalen var små.
Den metoden lämnade man med tiden och istället jobbade men med ”upparbetningskopior”. För varje kopia på kopian förlorade man viss kvalité, men man vann istället andra saker … som att hanteringen blev enklare och att man minimerade risken att skada originalen.

Förutom detta så gjordes det även mycket handgjorda färgläggningar. De vanligaste motiven som människor ville ha färg på var gamla bröllopsfoton och flygbilder.

”Isak”

Jag hade det väl förspänt när jag började som elev 1982. Jag tror att jag är den enda genom tiderna som fick en egen lärare. Han var en pensionerad retuschör som de tog in bara för att lära upp mig. Göte Isaksson (Isak) var den morfar som jag aldrig hade haft. Han var precis så mild till sätt och utseende som jag hade föreställt mig min egen morfar. Han blev mig mycket kär, och vi var vänner ända till hans bortgång.

Retuschateljén, hösten 1995

Ibland saknar jag det gamla hantverksyrket enormt mycket. Jag kan fortfarande  inte låta bli att titta lite extra på gamla retuscherade fotografier. Jag tittar främst på tekniken, men om jag har tur så kan man se retuschörens initialer på baksidan.
Jag har ritbord och airbrush kvar. Även det gamla staffliet som en äldre kollega gjorde åt mig när jag var ny. Den gjordes av en gammal säng. Mannen som tillverkade hette Sven Lundgren och hade jobbat som retuschör i hela sitt liv. På sin fritid gjorde han stråkinstrument av olika slag, men var duktig på att konstruera även annat. Jag fick komma hem till honom och hans syster för att prova in höjden på staffliet. Då visade han mig och min mamma en garderob full av fioler och nyckelharpor som han hade gjort.
När han tillverkat mitt staffli kom han hem med det till mig, cyklandes, med det stora staffliet under armen. Han var en udda man, men så otroligt snäll.

Varje gång jag ser min airbrush tänker jag på den här epoken av mitt liv, en tid som jag är stolt och glad över att jag fått uppleva.