Rolfs mamma – Min farmor

Ada_3 (963x1280)
Farmor Ada. Troligen någon gång på 50-talet, innan hon blev blind.

Ända till okt 2017 hade jag min pappas yngsta syster kvar i livet, alltså min yngsta faster. Nu är det tomt på den grenen i den generationen.
Hennes son, min kusin, lät mig ta hand om en väska hon hade på vinden. Där fanns en del spännande saker. Bland annat en diger samling teckningar och målningar som min farmor gjort.

Jag fick en helt ny bild av min farmor som hade sin härkomst från Tyskland. Min bild av henne var ganska dålig, eftersom jag aldrig fick lära känna henne särskilt väl.
Hon gick bort redan 1967, och då var jag inte gammal (5 år). Jag har några få minnesbilder av henne, där hon främst framstår som en blind gammal dam som jag var lite rädd för. Varje gång vi träffades ville hon känna på våra ansikten, eftersom hon inte kunde se oss. Situationen var ovan och lite obekväm.
Allt annat jag vet om henne är sådant som berättats för mig.
Hon lär ha varit oerhört stolt över sitt tyska ursprung. Hon var noga med etikettsregler och ville att man skulle uppföra sig och tänka på sådant som hållning och tal.
Jag såg bland innehållet i min fasters väska att hon hade intresse för vård av både kropp och själ.

Dem målningar jag hittat i väskan är till största delen gjorda under 50-talet. Det var innan hon blev blind.
Det märktes att målandet i sig var det viktigaste, inte material eller teknisk färdighet. Hon tog vad hon hade och målade på det. Fanns inte något annat tog hon baksidan av något redan använt. Allt som hade en tom yta att fylla med något.
Det fanns en lust och en glädje i hennes målande, vilket känns väldigt spännande att få se så här långt efter hennes bortgång. Också väldigt spännande att få se en sida av henne som inte kommit fram så tydligt förut. Med det här har jag fått ana en människa som kanske aldrig riktigt kom till sin rätt …

Det mesta av målningarna i väskan var av abstrakt art. Men nedan visar jag ett urval av lite annat också.

%d bloggare gillar detta: